Fantastiskt dödande av tid

Somnade sisådär sju imorse, vad är det med mig egentligen? Joo, jag har vänt dygnet och är proppad med kluriga frågor som inte kan sluta snurra i huvudet. Vem är jag, var är jag påväg, vem tillhör den blå texten, kan jag inte få sova snart, vad ska jag prioritera att ta med mig hem, kommer jag få ett jobb hemma, eller varför kan jag inte bo under någons säng tills vidare?
Ni förstår kanske grejen. I så fall grattis, för det gör ju inte jag.

Fina Hanna drog med mig ut på stan till en början bara för att slå ihjäl tid men resulterade i en mysig eftermiddag där vi gjorde stan. Jag hittade dessa till en början hemska skor som jag kände ett djupt behov av att utrusta mina fötter med. Jag närmade mig 190 cm lång med dom på.. Nu i efterhand tycker jag i smyg att det var synd jag inte köpte dom. Supercoola egentligen ju!



Sen drog jag med Hanna och puttade in henne i en butik för att ta hål i örat på henne. Det är väl ändå roligt att man går och tänker att man ska göra något hur länge som helst, men det krävs någon som sparkar en därbak innan man faktiskt gör det. Jag är likadan! Idag sparkade jag en smula på Hanna, som lyckligt smyckade sig i diamanter. Så roligt att se henne så sprudlande glad, fin du är.

Några vi gemensamt känner skulle se på bio nu ikväll och vi ville inte vara sämre, så vi marscherade in i biosalongen och tycktes till en början vara helt själva. Magiskt!



Jag måste dock avsluta med en vacker bild på en av Stockholms gator. Med ymnigt snöfall och trevligt sällskap blev detta en eftermiddag att tänka tillbaka på. Hoppas allt löser sig!